Varför läser man Psalm 136?
Psalm 136 ger röst åt hemlängtan, landsflykt och sorgen över att förlora en bekant omgivning. Dess klagan över Sion är djupt smärtsam; de våldsamma bilderna på slutet kräver noggrann tolkning, inte en inbjudan till hämnd.
Du kan läsa denna psalm när dess teman anknyter till det du går igenom, eller som en del av din vanliga läsning av Psaltaren. Förklaringen utgår från textens budskap; psalmen är inte avsedd för ett enda särskilt behov.
”Vid Babylons flod satt vi där...” — så börjar Psalm 136, ett verk med 9 verser ur den 19:e kathisman. Psaltaren läses i den ortodoxa kyrkan vid varje gudstjänst, och denna psalm har sin plats i bönens ordning.
Texten till Psalm 136
1. Vid Babylons flod satt vi och grät när vi mindes Sion.
2. I pilarna mitt ibland dem hängde vi våra harpor.
3. Ty där bad de som hade gjort oss till slavar om en sång och sade: ”Sjung några av Sions sånger för oss!”
4. Hur ska vi sjunga Herrens sång i ett främmande land?
5. Om jag glömmer dig, Jerusalem, må min högra hand bli glömd!
6. Må min tunga fastna i min strupe om jag inte minns dig, om jag inte sätter Jerusalem främst som början till min glädje.
7. Kom ihåg, Herre, Edoms söner på dagen då Jerusalem förstördes, när de sade: ”Riv ner det, riv ner det ända till dess grundvalar!”
8. Babylons dotter, du eländiga! Lycklig är den som återgäldar dig den gärning du gjorde mot oss.
9. Lycklig är den som griper dina spädbarn och slår dem mot stenen.
När Psalm 136 läses
- I fångenskap och hemlängtan — läses under fastor.
- I slutet av varje psalm lägger traditionen till: «Ära åt Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.».
Närliggande psalmer
Numreringen följer den ortodoxa psaltaren (Septuaginta). Samma psalm kan ha ett annat nummer i andra bibelutgåvor.