Varför läser man Psalm 132?
Psalm 132 är en bön om enhet, fred och försoning bland bröder och systrar. Dess bilder av smörjelseolja och dagg förmedlar skönheten och välsignelsen i livet som delas i harmoni.
Du kan läsa denna psalm när dess teman anknyter till det du går igenom, eller som en del av din vanliga läsning av Psaltaren. Förklaringen utgår från textens budskap; psalmen är inte avsedd för ett enda särskilt behov.
Hela texten till Psalm 132 (3 verser), ur Psaltarens 18:e kathisma. Inledningsorden — ”Se nu, hur gott och vackert...” — är också psalmens traditionella ”namn”: våra mormödrar och farmödrar sade inte ”psalm 132”, utan kallade den vid dess första ord.
Texten till Psalm 132
1. Se nu, hur gott och vackert det är att bröder bor tillsammans!
2. Det är som smörjoljan på huvudet, som rinner ner över skägget, över Arons skägg, och rinner ner till kanten av hans kläder.
3. Det är som Hermons dagg, som faller på Sions berg, för där det finns enhet har Herren bestämt välsignelsen och livet för evigt.
När Psalm 132 läses
- För försoning mellan bröder.
- I slutet av varje psalm lägger traditionen till: «Ära åt Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.».
Närliggande psalmer
Numreringen följer den ortodoxa psaltaren (Septuaginta). Samma psalm kan ha ett annat nummer i andra bibelutgåvor.
