Varför läser man Psalm 130?
Psalm 130 uppmuntrar ödmjukhet och ett lugnt hjärta. Dess bild av ett barn som lugnt vilar bredvid sin mor uttrycker frihet från stolthet och enkel tillit till Gud.
Du kan läsa denna psalm när dess teman anknyter till det du går igenom, eller som en del av din vanliga läsning av Psaltaren. Förklaringen utgår från textens budskap; psalmen är inte avsedd för ett enda särskilt behov.
Psalm 130 — ”Herre, mitt hjärta blev inte högmodigt,...” — är den bön där psalmisten lägger upplevelsen av en hel livstimme inför Gud. Den ingår i den 18:e kathisman och har 3 verser, som du hittar i sin helhet nedan.
Texten till Psalm 130
1. Herre, mitt hjärta blev inte högmodigt, och mina ögon höjdes inte; jag strävade varken efter stora ting eller efter sådant som övergår mig.
2. Tvärtom har jag ödmjukat och stillat min själ, som ett barn som avvants från sin mor, som en belöning för min själ.
3. Må Israel hoppas på Herren, från nu och för evigt!
När Psalm 130 läses
- Den ingår i den 18:e kathisman — psalmerna läses i sin helhet i kathismornas cykel, vid morgon- och aftongudstjänsten.
- I slutet av varje psalm lägger traditionen till: «Ära åt Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.».
Närliggande psalmer
Numreringen följer den ortodoxa psaltaren (Septuaginta). Samma psalm kan ha ett annat nummer i andra bibelutgåvor.
