Vi har alla begränsande övertygelser. Vissa känner vi till, de flesta inte. Det är program som körs i bakgrunden: ”jag förtjänar det inte”, ”jag måste”, ”livet är svårt”, ”pengar är svåra att tjäna”, ”jag tiger för att överleva”. Du föddes inte med dem. Du fick dem i barndomen, från din mamma, från din pappa, från miljön du växte upp i — och många av dem är inte ens dina, de tillhör släkten, du bär dem i blodet.
I mina livesändningar har jag arbetat med programmen ”Jag förtjänar det inte”, ”Jag måste” och ”Livet är svårt”, ett i taget, med uppställningar med de människor som var med i sändningen. Sedan vaknade jag en natt med en vägledning: mycket av traumat sitter i blodet. Så kom livesändningen med intensiv rening av blodet från program till. Här nedan berättar jag vad dessa begränsande antaganden är, hur de visar sig och hur du renar bort dem, med fraserna jag använde.
Vad är begränsande övertygelser
En begränsande övertygelse är en uppsättning antaganden och känslor som internaliserats i mycket tidig ålder. I grunden fanns känslor: barnet upplevde dem, drog en slutsats och lade den i undermedvetandet. Och som vuxen agerar du utifrån den utan att inse det, för det mesta av det vi gör, gör vi omedvetet. Därför arbetar vi med oss själva: för att lyfta fram allt detta ogräs i medvetandet.
Och det du tänker, det händer. Om din grund är ”livet är svårt” blir ditt liv svårt — universum ger dig det du ber om vibrationellt. Om den mekanismen har jag skrivit i artikeln om attraktionslagen och hur du manifesterar din verklighet.
Programmet ”Jag förtjänar det inte”: förmodligen det giftigaste
Programmet ”Jag förtjänar det inte” har vi alla, i större eller mindre grad. Bakom det finns ett annat, ännu djupare: ”Jag är inte värd att älskas.”
Få människor kommer så långt att de medvetet säger ”jag förtjänar det inte”, för det skulle innebära att de fick se hur mycket tid de har förlorat i allt detta ogräs. Så de säger ”jag kan inte” eller klagar — varianter som är mer acceptabla för psyket. Själv såg jag ”jag förtjänar det inte” hos mig först efter ungefär ett och ett halvt års dagligt arbete med mig själv. Jag insåg att jag jagade kärlek, men egentligen ville jag inte ha kärlek, eftersom jag inte trodde att jag förtjänade den.
Hur ett barn kommer att tro att det inte förtjänar något
Ett barn föds inte med tanken att det inte förtjänar något. När de vuxna omkring det inte klarar av att ta hand om det har barnet inte förmågan att förstå det — det skulle för barnet vara värre än döden. Så det föredrar att ge dem rätt och tar på sig skulden: om jag inte får kärlek och uppmärksamhet betyder det att jag inte förtjänar dem. Klassisk barnlogik.
Och det händer inte bara en gång. Det är kinesisk vattentortyr, dag efter dag: villkorad kärlek (”jag älskar dig om du är snäll”), kritiska, perfektionistiska eller känslomässigt kalla föräldrar, ”såja, sluta gråta nu”, hån och kroppsskam, jämförelser med syskon, omvända roller (som hos narcissistiska mammor, där barnet blir mamma åt sin egen mamma) och försummelse.
Hur ”Jag förtjänar det inte” visar sig i vuxen ålder
- Den inre kritikern. Den kritiska rösten i ditt huvud är rösten från den vuxna på den tiden; du fortsätter att ge dig själv giftet, varje dag.
- Du kan inte ta emot komplimanger, hjälp, stöd. Eller så är du överdrivet självständig — och även det är en form av trauma.
- Extrem perfektionism och många självsaboterande program. När du saboterar dig själv som mest, där sitter programmet ”Jag förtjänar det inte”. Om det har jag skrivit separat, i artikeln om självsabotage och hur du frigör dig från det.
- I relationer: du attraherar känslomässigt otillgängliga partner eller accepterar kränkande eller obalanserade relationer.
- På jobbet: bedragarsyndrom, du tackar nej till bra möjligheter (”jag är inte tillräckligt bra”), du ber inte om något, du förhandlar inte — och kvar blir bitterheten över att inte ha blivit uppskattad. Men andra uppskattar dig som mest lika mycket som du uppskattar dig själv.
En deltagare unnade sig en femstjärnig kryssning, och med alla läckerheter framför sig stannade hon ändå vid den enklaste kakan. I uppställningarna visade sig ”Jag förtjänar det inte” olika hos var och en, men alla ledde till det inre barnet.
Övningen ”Jag förtjänar”
Lägg handen på bröstet och säg: ”Jag förtjänar.” Fråga dig sedan: hur din situation än ser ut nu, hur skulle den se ut om du verkligen trodde att du förtjänar? Vad skulle det innebära att välja dig själv?
Den rätta ordningen, så som jag har avkodat den, är: Gud, du, dina barn och sedan de andra. Om du gör dina föräldrar eller en partner till din Gud är du inte i rätt ordning. Och det är inte egoism att älska dig själv först. Andra kan som mest älska dig lika mycket som du älskar dig själv.
En övning som kom fram för dem som inte ser sig själva: ställ dig framför spegeln och titta på dig själv i en halvtimme. Och förvandla programmet: ”jag ser mig inte” blir ”jag ser mig och jag älskar mig”.
Jag vill ha de 7 volymerna med frigörelse från självsabotage →
Programmet ”Jag måste”: kraften utifrån som tömmer dig
”Jag måste” är som en yttre kraft som drar energi ur dig: jag måste till jobbet, jag måste för att mamma sa det, jag måste för att chefen sa det. Du är trött, du mår dåligt — men du måste. Det är ett subtilt sätt att svika dig själv. Ett sunt ”jag måste”, för att organisera dig, är okej; problemet är när det blir för mycket — då styr det dig och begränsar dig.
I uppställningarna visade sig ”Jag måste” på många sätt:
- ”Jag måste göra saker för de andra.” Hjärtat orkar inte mer av alla dessa ”jag måste” för andra.
- ”Jag måste prata på ett visst sätt”, inte som jag själv vill — en lojalitet mot en mamma som höll tyst.
- ”Jag måste springa”, hela tiden, som om någon kommer bakifrån för att slå dig. Det inre barnet som blev slaget känner sig fortfarande slaget; gå till det och säg att slagen är över.
- ”Jag måste gömma mig” eller ”jag måste kämpa” för allt — med ”Livet är svårt” i bakgrunden.
- ”Jag måste vara snäll”: du har tigit ett helt liv, och nu saknar du livsglädjen. Det är ett osynligt fängelse.
Vad gör du? Nästa gång ett ”jag måste” dyker upp i ditt huvud, våga göra annorlunda för en gångs skull. Du kommer att nå delar av dig själv som du aldrig har nått. Att kliva ut ur komfortzonen gör lite ont — så flyttas gränsen, med små steg.
”Jag är” kontra ”jag gör”
En första stor nivå i andligheten är ögonblicket då du inser, i hjärtat och inte bara mentalt: ”Jag är.” Då måste du inte längre något — att vara är mer än nog. Från ”jag är” utstrålar och skapar du; från ”jag måste” tömmer du dig själv.
Din grundidentitet ska vara ”jag är”, inte ”jag gör”. Vi kastar inte bort ”jag gör” — vi flätar samman det med ”jag är”, så som det maskulina som gör och det feminina som attraherar flätas samman. Den som bara lever i arbetet saboterar sin förmåga att manifestera genom attraktion. Meditera på ”jag är”.
Programmet ”Livet är svårt”
Det är ett mycket stort program, som ligger till grund för många andra. För vissa har livet verkligen varit svårt, och föräldrarna hade samma tankesätt. Men det är ett program som i själva verket får dig att avvisa livet.
Under dagen för livesändningen arbetade jag först med det hos mig själv, och min barndom kom fram: mamma klagade jämt över hur svårt allt var och sa väldigt hårda saker som ett barn inte borde höra. Barnet suger upp de energierna. När jag fick ut dem började jag rapa och magen svullnade upp. Där fanns en vuxen som inte tog ansvar för sitt liv och lastade över sitt överflöd på ett barn.
I uppställningarna gick ”livet är svårt” hos vissa till relationer, hos andra till pengar, hos andra till kroppen — slagen från barndomen, som fortfarande bärs i kroppen. Lösningarna som kom fram:
- Våga. Gör de saker du inte gör. Du håller själv tillbaka dig från nya upplevelser.
- Gå till handling. Det finns ingen manifestation utan handling. Om du lägger all din energi på planer är det perfektionism och självsabotage. Som i en ringdans: förrän du går in i ringen lär du dig inte stegen.
- Tala. Den som har lärt sig att lida i tysthet bär osagda saker på hjärtat och i halsen.
- Sluta rädda andra och var närvarande i ditt eget liv. Ditt liv kan inte vara lätt om du flyr från det.
- Be om vägledning och lyssna på den. Be på kvällen, innan du somnar, om att drömma vad du ska göra — och gör det sedan.
Vägen är att komma dit att du i undermedvetandet tror att livet är lätt. Fråga vid varje utmaning: hur ser lösningen för ett lätt liv ut? Jag har sett vid flera program att det efter tre–fyra månaders arbete börjar manifesteras lätta saker.
Om ”livet är svårt” har lett dig ända till mörka tankar, till hopplöshet eller depression, stanna inte ensam med det: prata med en läkare, en psykolog eller en psykoterapeut. Energiarbetet kan stötta dig, men det ersätter inte professionell hjälp.
Begränsande övertygelser sitter i blodet och i släkten
Många program bär vi i blodet, och de är inte våra. Ditt blod bildades i din mammas mage och bär hennes och släktens trauman. Därför kan du arbeta hur mycket som helst med dig själv, och ibland renar du och renar du, och ändå finns det något kvar.
När jag gjorde listan till livesändningen kom hela paket fram: svälten, våldet (”vi klarar oss med stryk”), ”kärlek kostar för mycket”, ”pengar är svåra att tjäna”, ”mycket pengar är en fara”, ”barn är en börda”, rädslan för att ta risker, ”livet är en tävling”. Om du vill veta mer om släktdelen har jag skrivit om släktkarma och hur den löses upp.
Jag vill ha frigörelse från släktkarma + myskoljan →
Rening av blodet från program: stegen
Jag använde mysk från skyddsblandningen — oljan jag använder mest — och musik för rotchakrat, för att förankra oss. Ta en filt bredvid dig.
- Centrera dig och blunda. Visualisera hur du tillhör ett släktträd. Din själ har gått med på att en viss karma ska ta slut genom dig.
- Koppla upp dig mot ditt blod. Bli medveten om att det bildades i din mammas mage och att det bär hennes och släktens trauman.
- Säg: ”Jag renar mitt blod och min släkt från alla begränsande program.”
- Ta programmen ett i taget, med samma formel: ”Jag renar mitt blod och min släkt från programmet …” — ”jag är inte tillräckligt bra”, ”livet är svårt”, ”jag måste jobba”, ”jag förtjänar inte framgång”, ”vi är fattiga”, ”jag tiger för att överleva”, ”jag offrar mig för de andra”, ”vad ska folk säga?”. Ta de som resonerar med dig.
- Låt dem rinna ner i jorden. Föreställ dig att programmet rinner ut ur dig, ur blodet, genom fotsulorna och ner i jorden. Du kan också föreställa dig att du sitter på salt.
- Ge tillbaka det som inte är ditt. Om du vet vems ett program är, ge tillbaka det direkt: ”Kära mamma, det tillhör dig, jag ger tillbaka det till dig.”
- För ljuset genom blodet. Skjut ljuset från huvudet och nedåt, genom varje blodcell, och se vad som kommer ner.
- Be vattnet att tvätta dig. Föreställ dig ett vattenfall av ljummet vatten som tvättar bort allt du har tagit från släkten och genom blodet.
- Be om att få se vad som finns kvar. ”Jag ber om att få se alla omedvetna problem som jag fortfarande har.” Nu tar vi ett lager; det finns fler.
- Stanna hos dig själv i två–tre minuter, med medvetandet i kroppen. Låt det flöda. Du har satt igång processen.
Vilka reaktioner kan uppstå
Under livesändningen gäspade folk, rapade, grät, kände kyla, värme, trötthet, yrsel, illamående. De program du reagerade starkast på är de du ska arbeta med. Om du gråter, låt dig gråta. Om en reaktion är stark eller inte går över, stanna, vila och rådfråga en läkare. Och om det bland programmen finns stryk eller andra övergrepp, arbeta med dem varsamt och, där det behövs, tillsammans med en psykolog eller psykoterapeut.
Saltritualen
Efter de uppställningar som rörde upp mycket rekommenderade jag saltritualen: du sätter dig på salt, säger frigörelsefraserna och låter energierna gå ut i saltet. Det är inte samma sak som ett saltbad — med ritualen släpper energierna mycket lättare. Saltet slänger du varje gång. Du kan fortsätta i upp till sju dagar, vissa har gjort det i 90. Gör så mycket som känns rätt för dig. För bristprogrammen ger jag dig också frigörelse från svält och brist.
Efter reningen: behoven, det inre barnet och grunden
Reningen räcker inte ensam. Det som kom fram i alla uppställningar:
- Tillgodose dina behov. Bakom många program — avundsjukan, jämförelsen, ”jag förtjänar det inte” — står ett inre barn vars behov inte har blivit tillgodosedda. Det är normalt att ha behov; du är en människa.
- Arbeta med grunden: mamma, pappa och du. Allt du har som vuxen leder tillbaka till denna ursprungliga triangel. För delen om det inre barnet har jag skrivit övningar och frigörelse för att läka det inre barnet.
- Fly inte in i andligheten. Det är en fälla: du skapar mycket andlig energi och flyr från arbetet med mamma, pappa och det inre barnet. Om du klättrar högt utan en stabil grund därnere, rasar du till slut.
- Var varsam med dig själv. Vid stora trauman ska du inte skaka trädet när äpplena är gröna. Det som är moget faller av sig självt, när tiden är inne.
Jag vill ha Överflöd-paketet: frigörelse + oljan Mix Överflöd →
Om lagren är många kan vi arbeta tillsammans i en individuell session, med frigörelse och uppställningar.
Gör reningen av blodet tillsammans med mig
Livesändningen nedan är den där vi renade blodet och släkten från program. Du kan göra om den när som helst; det är en som jag själv också kommer att arbeta med igen.
De fullständiga livesändningarna, med uppställningar: programmet ”Jag förtjänar det inte”, programmet ”Jag måste” och hur det visar sig och upplösningen av programmet ”Livet är svårt”.
Vanliga frågor om begränsande övertygelser
Vad är begränsande övertygelser?
Det är program — antaganden och känslor — som internaliserats i barndomen eller ärvts från släkten, och som du omedvetet agerar utifrån som vuxen: ”jag förtjänar det inte”, ”jag måste”, ”livet är svårt”, ”pengar är svåra att tjäna”.
Vad är skillnaden mellan begränsande övertygelser och begränsande antaganden?
I praktiken talar vi om samma sak: en grundtanke, ofta omedveten, som begränsar ditt liv. Jag kallar dem program, eftersom de körs i bakgrunden som ett program på en dator, tills du lyfter fram dem i medvetandet och renar bort dem.
Var kommer programmet ”Jag förtjänar det inte” ifrån?
Från barndomen. När de vuxna inte kan ge barnet kärlek och uppmärksamhet tar barnet på sig skulden: ”om jag inte får det betyder det att jag inte förtjänar det”. Villkorad kärlek, kritik, jämförelser och försummelse förstärker det, droppe för droppe.
Hur blir jag av med begränsande övertygelser?
Först blir du medveten om dem. Sedan renar du bort dem — till exempel med frasen ”Jag renar mitt blod och min släkt från programmet …” och med saltritualen —, du tillgodoser ditt inre barns behov, arbetar med relationen till mamma och pappa och går till handling genom att göra annorlunda än programmet säger. Det är en process i lager, inte ett trollspö.
Vad innebär rening av blodet från program?
Det är en energetisk rening där du kopplar upp dig mot ditt blod — bildat i din mammas mage, med släktens trauman — och låter de begränsande programmen rinna ut ur det, genom fotsulorna och ner i jorden.
Du är inte dina program. Det är bara program — och du kan leva utan dem. Kram, och vi ses på nästa livesändning.
