Många av er har ofta bett mig om en live om rädslor. Så jag höll två kvällar i rad där jag i mini-uppställningar representerade den största rädslan hos varje person som kom in i sändningen. Idén fick jag när jag åkte buss från Rumänien tillbaka till Paris: 28 timmar då jag satt och iakttog människor. Och jag insåg hur många rädslor vi bär på, och hur många av dem som kommer från det sårade inre barnet.
Det jag såg i de två sändningarna är lätt att säga och svårt att leva: rädslor är illusioner. De är illusioner och brist på tillit till Gud. Men det gör dem inte mindre verkliga i kroppen. När jag representerade dem kände jag kyla längs ryggen, darrningar, smärta i vänster sida, ett stick i bröstet. Rädslan sitter i kroppen tills du ser den och arbetar med den.
Här nedan berättar jag hur jag arbetar med rädslor i representationer, vilka rädslor som dök upp oftast och var de kommer ifrån, och vad som konkret hjälper dig att bli av med rädslan — inte över en natt, utan steg för steg.
En viktig sak, allra först: om du lever med stark ångest, panikattacker eller fobier som blockerar ditt liv, gå till läkaren eller till en psykolog/psykoterapeut. Det jag gör — representationer, frigörelse, meditationer — kan stötta dig, men det ersätter inte professionell hjälp.
Så representerar jag rädslor i en mini-uppställning
Formatet är kort. Personen kommer in i sändningen och ber mig: ”Cristina, kan du representera min största rädsla?” Jag kopplar upp mig mot personens fält och säger vad jag känner — i kroppen, i energin —, ofta innan personen har berättat något för mig. Sedan bekräftar eller kompletterar personen. Om du vill förstå metoden bakom bättre har jag skrivit utförligt om vad familjeuppställningar är och hur de fungerar.
Två saker märkte jag igen:
- Rädslan på ytan leder till en annan, djupare rädsla. Den går från den ena till den andra, tills den når källan. Någon kom med rädslan för att vara ”dum”. Under den fanns rädslan för att göra fel. Under rädslan för att göra fel fanns frågan: vad hände när du var liten och gjorde fel? Du fick skäll. Om ett misstag blev lika med skäll och brist på kärlek skapades ett program. Och än i dag kämpar du omedvetet mot den vuxna som sa till dig: ”Var försiktig, du får inte göra fel.”
- Jag rör inte upp det som inte öppnar sig. När det inte blir tydligt för mig hittar jag inte på historier. Det betyder att det är personens egen uppgift att nå dit.
Fördelen med att arbeta i grupp är att du ser de andra och samtidigt arbetar med dig själv. Det öppnar ditt fält. Vi har alla alla de rädslor som kom fram den kvällen, i större eller mindre grad.
De vanligaste rädslorna och var de kommer ifrån
Rädslan för att inte bli älskad
Den kom fram om och om igen, i olika former. Svaret var varje gång detsamma: du arbetar med självkärleken och med ditt inre barn. Problemet går från dig till dig.
I en av representationerna var behovet av att bli älskad kopplat till pengar. Jag sa: se upp så att du inte köper kärlek. Du springer efter de andra i stället för att älska dig själv, och då betalar du, på ett eller annat sätt, för att få. Allt det här är omedvetet. Det är värt att fundera på vilken koppling det finns hos dig mellan pengar och kärlek.
Rädslan för att bli övergiven och rädslan för att bli ensam
Rädslan för att bli övergiven var kanske den vanligaste: ”bara han inte lämnar mig”, ”bara jag inte blir ensam”, ”jag gör vad som helst för att inte vara ensam”. Någon erkände: ”Och till slut blir man ändå ensam, eller hur? Det är det stora dramat.”
Det här kom väldigt tydligt till mig den kvällen: att bli övergiven utifrån är bara en spegling av att du överger dig själv. Om du inte överger dig själv kommer ingen att överge dig. Du arbetar med såret från när du övergav dig själv — och så förebygger du. Jag vet vad jag talar om: även jag övergav mig själv, mitt sår var övergivenhetens sår, och många övergav mig i sin tur.
När någon bad mig representera vilka behov hon har kom kärleken fram igen: ett tomt glas. Ta det och fyll det själv. Om du känner igen dig här har jag gjort frigörelse just för detta:
Jag vill ha frigörelsen för rädslan för att bli övergiven →
Rädslan för att bli utesluten, för att inte höra till
En deltagare var rädd för att bli åsidosatt, för att inte höra till — och det fick henne att göra vad som helst för andra. Vid roten fanns rädslan för att inte höra till hos sin mamma. I representationen kände jag det i vänster sida av kroppen, som för mig hänger ihop med mamman.
Och här fick jag själv en gåva från någon i sändningen. Hur mycket hör du till dig själv? Jag har sprungit ett helt liv efter andra. Tänk dig hur våra liv skulle se ut om vi sprang efter oss själva, efter våra egna gåvor, lika desperat som vi har sprungit efter andra. Vi skulle leva i en annan värld. Det är ingen stor filosofi: du flyttar springandet från dem till dig.
Rädslan för brist: på pengar, på mat, för att inte klara sig
Ekonomisk otrygghet kom fram väldigt många gånger: ”jag kommer inte att ha mat”, ”det kommer att bli dåligt igen”. Jag kände den starkt när jag blev gravid med mitt första barn, 2012. Jag hade lön, fast anställning, och ändå grep mig en fruktansvärd rädsla för att jag inte skulle ha något att ge barnet att äta. Först nu förstår jag: det var en rädsla från släkten, ärvd. Vi har dem alla.
Därför ber jag er: sluta tjata på barnen om pengar. Det är så ni skapar deras rädslor. För rädslan för att inte ha nog har jag gjort frigörelsen Svält och brist.
Någon annan hade rädslan ”jag kommer inte att klara det” — inte inom ett visst område, utan generellt. Hela livet hade hon fått höra att hon inte lyckas, fast hon lyckades. Det är den kinesiska droppen: ett ord som upprepas i åratal urholkar stenen. Där arbetar du energetiskt och ger tillbaka de energierna (jag visar dig hur längre ner).
Rädslan för att bli slagen
Hos någon i sändningen kände jag ett hål i ryggen, mellan chakrana, och jag frågade: ”Blev du slagen när du var liten?” Ja. Jag har sett det här hos andra också: slag i barndomen stannar inte där, i det förflutna. De visar sig i vuxenlivet. Kanske säger du inte din sanning, kanske är du alldeles för foglig mot chefen, kanske kräver du inte din rätt — av en omedveten rädsla för att bli slagen. Och det påverkar dig även i din förmåga att tjäna pengar: när någon stjäl från dig eller driver med dig tiger du i stället för att försvara dig.
Om du har utsatts för fysiskt våld, arbeta med det även tillsammans med en psykolog eller psykoterapeut; och om du fortfarande befinner dig i en våldsam situation, be om hjälp direkt. För den energetiska delen har jag gjort frigörelsen för slag, våld och fysiska övergrepp.
Rädslan kopplad till kilon
Flera kvinnor kom med rädslan för att gå upp i vikt. Bakom den finns känslor: du landar mycket lättare när du hanterar dem. Hos en kom rädslan från mamman. Om din mamma har lagt skammen över kroppen på dig är du inte tvungen att leva i den. Hos en annan låg lösningen i problemet: hon trivdes inte i sitt eget skinn. När det gäller vikt och hälsa, gå till läkaren.
Rädslan för döden
Nästan alla rädslor leder till slut till rädslan för döden. Den är den största rädslan — och den största illusionen. Du är inte tvungen att leva med den. Döden är inte emot livet; den är livets vän, den för med sig förvandling.
En gång, i en grupp med familjeuppställningar, behövdes någon som kunde representera döden. Två personer blev rädda och sa nej. Då hoppade jag in. I den energin kände jag inget negativt alls — det var en förvandlande energi. Livet och döden var vänner, och ungefär så ska det vara.
En variant är rädslan för att försvinna, för att lösas upp. Den hör ihop med tomheten, som du går igenom i det andliga uppvaknandet; meditationen på tomheten görs med ömhet. Ibland hänger den ihop med en depression. Om du har haft eller har en depression eller mörka tankar, gå först till läkaren, en psykiater eller en psykolog.
Rädslan för mörkret och för att ”bli tokig”
Någon var rädd för att falla tillbaka i mörkret. Hennes motto blev: Gud ger dig inte mer än du kan bära. Någon annan var rädd för att ”bli tokig”. Svaret från fältet: när du ber, be om att lärdomarna kommer mildare till dig, och landa i energin ”jag tar emot lärdomarna milt”. Vi som inte fick ömhet i barndomen behöver lära oss att vara ömsinta mot oss själva.
Dimman i huvudet
En deltagare kände sig ”i en vinterdimma”. Det jag kände: hon konsumerar alldeles för mycket innehåll. Om du inte har klarhet i huvudet har du överkonsumerat. Om någon fyller dig med dimma — även jag —, sluta lyssna på dem och landa i din intuition. Om att klarna sinnet har jag skrivit i mental klarhet och frigörelse för sinnet.
Varför du har den rädsla du har
När någon sa till mig: ”Jag är rädd för att bli utan jobb, jag har varit på fem anställningsintervjuer”, frågade jag: varför är du rädd? Du manifesterar. Vad händer när vi har rädslor? Rädslan styr oss. En känslokropp som inte är bearbetad skenar i väg med alla möjliga rädslor — och manipulativa människor vet precis det och leker med det.
Det finns mer: vissa rädslor är inte dina. Någon som vill dig illa ”skickar” dig en rädsla, och om du inte är medveten tar du den som din egen. Likadant med rädslor som är ärvda från släkten eller från mamman.
Om sår: de med svekets sår slutar oftast med att själva svika; de med övergivenhetens sår överger först sig själva. Det är generella mönster, genvägar som visar dig vart vattnet kan rinna.
Och jag ber dig: fly inte in i tidigare liv. De flesta rädslor kommer härifrån — mamma, pappa, barndomen. Arbeta först med grunden: mamma, pappa och delarna i dig. För delen med föräldrarna och det inre barnet ger jag dig:
Jag vill ha frigörelsen för det inre barnet →
Så blir du av med rädslan: det som hjälper dig konkret
Det är ingen stor filosofi. Ingen har lärt oss det här — det var mammas uppgift, men om hon känslomässigt var barnet och du den vuxna, vem skulle då lära dig? Vi lär oss nu. Här är vad som kom fram i sändningarna:
- Sätt namn på rädslan och gå ner till källan. Fråga dig själv: vad finns under den? Vad hände när jag var liten och…? Gå från den ena till den andra tills du hittar programmet.
- Utveckla din känslokropp. Det betyder: att känna igen dina känslor; att veta vilka som är dina och vilka som inte är det; att hantera dem utan att skrika och utan att projicera dem på andra; och att förvandla det som kommer, genom att använda energin medvetet.
- Ge tillbaka det som inte är ditt. Känn efter vems energierna är, ge tillbaka dem och få ut dem. Eller tacka dem med tacksamhet för att de hjälpte dig att klara dig då, och låt dem gå.
- Stäng av spisen. Sinnet som producerar dramat blir varmt som en gryta bönor på plattan. Stäng av spisen, så är det slut med bubblandet i huvudet. Du klipper tråden med andning, meditation och kontroll över sinnet, och sedan landar du igen.
- Be — men tigg inte. Bönen ger dig genast ro och tar dig ut ur illusionerna. Men ”snälla, jag sitter här och gråter, kom och rädda mig” är ingen bön, det är tiggeri — du sätter dig i offerrollen. Oavsett vad som händer dig, stanna inte i traumat; gå in i bönen.
- Dela upp berget i små doser. När jag har ett problem stort som ett hus delar jag upp det i pyttesmå steg och tar några om dagen. Berget blir en liten dos varje dag.
- Hitta dina egna mekanismer. Mig hjälper yoga, en gång i veckan: det centrerar dig och klipper av många giftiga flöden i huvudet. Eller meditationerna. Var och en av oss har en inre dialog och mekanismer som hjälper oss — hitta dina.
- Prata med delarna i dig. Vi har alla en beroende och en oberoende del. Du kan vara väldigt ekonomiskt oberoende och väldigt känslomässigt beroende. Det är en mycket bättre övning än Netflix: sätt dig i soffan och prata med alla delarna i dig.
- Säg själv till dig det du vill höra. En deltagare behövde oftare få höra att hon är vacker. Det hjälper inte att den andra säger det om du inte själv kan se det. Säg det till dig själv.
- Spring efter dig själv, inte efter andra. Det var kvällens gåva.
Livet visade mig det här också nyligen: jag råkade ut för en olycka på vägen, för att jag ignorerade min trötthet — jag behandlade mig själv som min mamma behandlade mig. Men den kom med gåvor: den tog bort den begränsande tanken att världen är farlig, för just då hjälpte människor mig, en efter en. Chocken bearbetade jag med tapping (EFT). En olycka eller ett trauma ska bearbetas snabbt, så att det inte sätter sig — med en psykolog eller psykoterapeut, om det tynger dig.
Om du vill att vi arbetar tillsammans med dina rädslor, i representationer och frigörelse:
Jag vill ha en individuell session med Cristina →
Se representationerna i sändningen
Här nedan finns andra delen, med flest representationer och med mekanismerna som hjälper dig med rädslor:
Första delen, med rädslan för döden, rädslan för att inte bli älskad och rädslan för att inte höra till, hittar du i sändningen ”Vi representerar rädslor”.
Vanliga frågor om rädsla
Var kommer rädslor ifrån?
Utifrån det jag har sett i representationerna kommer de flesta från barndomen och från relationen till mamma och pappa: rädslan för att göra fel från skäll, rädslan för att bli övergiven från att överge sig själv, rädslan för att bli slagen från slag. Andra är ärvda från släkten, som rädslan för brist. Vissa är inte ens dina. Mycket sällan kommer de från tidigare liv.
Hur blir man av med rädsla?
Sätt namn på den och gå ner till dess källa. Erkänn det som är ditt och ge tillbaka det som inte är det. Klipp av dramat med andning och meditation, be utan att tigga, dela upp stora problem i små steg och arbeta med självkärleken. Om rädslan är väldigt stark, be en läkare eller psykolog om hjälp.
Vad är rädslan för att bli övergiven, och hur arbetar du med den?
Det är rädslan för att bli lämnad, för att bli ensam. Att bli övergiven utifrån är en spegling av att du överger dig själv. Du arbetar med den genom att sluta överge dig själv: du respekterar dina behov, du älskar dig själv, du fyller själv ditt glas.
Leder alla rädslor till rädslan för döden?
I stort sett, ja: rädslan för döden är den största rädslan och den största illusionen. Döden är inte emot livet; den är förvandling, livets vän. Du är inte tvungen att leva med den här rädslan.
När ska jag gå till läkaren eller till en psykolog?
När du har stark ångest, panikattacker, fobier, depression, mörka tankar eller ett trauma — en olycka, våld, övergrepp — som påverkar din vardag. Det andliga arbetet kan stötta dig, men det ersätter inte en specialist.
Du är inte tvungen att leva med dina rädslor. Älska dig själv, spring efter dig själv och ta emot lärdomarna med ömhet. Kram, och jag väntar på dig på nästa live.
