Varför läser man Psalm 122?
Psalm 122 ger ord till tålamod och en begäran om nåd när du behandlas med förakt. Att se mot Gud uttrycker hoppet om hjälp utan att dölja skadan av förnedring.
Du kan läsa denna psalm när dess teman anknyter till det du går igenom, eller som en del av din vanliga läsning av Psaltaren. Förklaringen utgår från textens budskap; psalmen är inte avsedd för ett enda särskilt behov.
Hela texten till Psalm 122 (4 verser), ur Psaltarens 18:e kathisma. Inledningsorden — «Till dig, som bor i...» — är också psalmens traditionella ”namn”: våra mormödrar och farmödrar sade inte ”psalm 122”, utan kallade den vid dess första ord.
Texten till Psalm 122
1. Till dig, som bor i himlen, har jag lyft mina ögon.
2. Se, liksom tjänarnas ögon är riktade mot deras herrars händer, liksom tjänarinnans ögon mot hennes husmors händer, så är våra ögon riktade mot Herren, vår Gud, tills han förbarmar sig över oss.
3. Förbarma dig över oss, Herre, förbarma dig över oss, för vi har fått mer än nog av förakt.
4. För vår själ har fått alltför mycket av hånet från dem som lever i överflöd och av föraktet från de högmodiga.
När Psalm 122 läses
- Den ingår i den 18:e kathisman — psalmerna läses i sin helhet i kathismornas cykel, vid morgon- och aftongudstjänsten.
- I slutet av varje psalm lägger traditionen till: «Ära åt Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.».
Närliggande psalmer
Numreringen följer den ortodoxa psaltaren (Septuaginta). Samma psalm kan ha ett annat nummer i andra bibelutgåvor.
