Varför läser man Psalm 112?
Psalm 112 är en lovsångs- och hoppbön för människor som känner sig förbisedda eller maktlösa. Den beskriver att Gud lyfter upp de fattiga och ger glädje åt de glömda, och uppmanar till ett medkännande svar.
Du kan läsa denna psalm när dess teman anknyter till det du går igenom, eller som en del av din vanliga läsning av Psaltaren. Förklaringen utgår från textens budskap; psalmen är inte avsedd för ett enda särskilt behov.
Hela texten till Psalm 112 (9 verser), ur Psaltarens 16:e kathisma. De inledande orden — ”Prisa Herren, unga, prisa namnet...” — är också psalmens traditionella ”namn”: våra mormödrar och farmödrar sade inte ”psalm 112”, utan kallade den vid namn, efter dess första ord.
Texten till Psalm 112
1. Prisa Herren, unga, prisa Herrens namn.
2. Må Herrens namn vara välsignat från nu och för evigt.
3. Från solens uppgång till dess nedgång prisas Herrens namn.
4. Herren är högt över alla folk, Hans härlighet är över himlarna.
5. Vem är som Herren, vår Gud, som bor i höjden
6. Och ser till det låga, i himlen och på jorden?
7. Han som lyfter den fattige ur stoftet och reser den eländige ur avfallet,
8. För att sätta honom bland de stora, bland sitt folks stora.
9. Han som låter den ofruktsamma bo i ett hem som en mor som gläder sig över barn.
När Psalm 112 läses
- Den ingår i den 16:e kathisman och läses i Psaltarens ordning vid gudstjänsterna; de troende läser den under fastetider och i nöd.
- I slutet av varje psalm lägger traditionen till: «Ära åt Fadern och Sonen och den heliga Anden, nu och alltid och i evigheters evighet. Amen.».
Närliggande psalmer
Läs också
Numreringen följer den ortodoxa psaltaren (Septuaginta). Samma psalm kan ha ett annat nummer i andra bibelutgåvor.
